siribpersson.blogg.se

Ibland har man ju såna där dagar då man bara vill försvinna och allt bara skiter sig. Men idag, jösses Amalia, var inte en sådan dag. Allt har varit så fantastisk så det har gått rysningar av välbehag längs ryggraden. Jag vaknade sent med ont i hela kroppen efter tre dagars mördarpass på jobbet, men efter en god frukost och lite dansvänlig musik var jag på så bra humör att jag inte visste var jag skulle ta vägen. 

 

När jag lämnade lägenheten och tog tåget till jobbet med mina mysiga kollegor som alltid kramas och bjuder på godis så kände jag att det skulle bli en dag utöver det vanliga. Och oj vad rätt jag hade! Istället för att räkna ner minuterna så försvann de i rasande takt, den trevliga tysken sa att jag var den bästa engelskläraren ever och jag hann fundera över så mycket jag aldrig gjort förut. 

 

Att ändra lite på hur man tänker kan göra enorm skillnad. För vem hade klandrat mig om jag tyckte att idag var en skittråkig jobbtorsdag? Absolut ingen. Men istället för att tycka att det är världens tråkigaste att stå och gå igenom låda efter låda med dvder för att hitta den där enda dvdn som ligger fel, så kan man tycka att det är det viktigaste jobbet av alla. För tänk om det var jag som hade köpt säsong fem av min favoritserie och inser att disk tre är från säsong fyra?!?! Och varför stå och tänka på vad de som inte jobbar gör för kul, när man kan tänka att "här står jag och tjänar pengar och har det faktiskt ganska trevligt och chefen är som den mysiga men bestämda mormor jag aldrig hade" och sedan lyssna på Lena Philippson när man knallar hem i natten. 

 

På det hela taget, trots en mycket ordinär dag har jag haft en extraordinär känsla av lycka ända ut i fingerspetsarna som jag hoppas håller i sig länge. Har fortfarande så mycket av den där känslan att allt är fantastiskt att jag kan skicka lite till den som behöver. *skickar*

Andra veckan på jobbet och nu börjar jag vänja mig. Jag har vant mig vid att komma hem sent (ca halv fyra de tre senaste dagarna) och vakna vid elva. Det är lite konstigt, jag är ju i vanliga fall en morgonmänniska. 

Att vänja sig vid saker är något som kan sätta käppar i hjulet. Vänjer man sig vid att ha det för bra så är det svårt att uppskatta allt och klara sig utan saker och ting. När jag lämnar kollektivet här kommer jag säkert sakna gemenskapen jag har vant mig vid, samtidigt som jag nu saknar de stunder då jag kunde vara helt ensam hemma i Sverige. Att komma bort från många av de bekvämligheter jag var/är van vid och på riktigt klara mig själv är nog den bästa snart-är-jag-tjugo-present till mig själv någonsin. 

Just nu sitter jag hemma och käkar lite lunch och sen ska jag bege mig till jobbet. det är tredje dagen på mitt dvd-packing jobb och jag har ont i fingrarna sen gårdagens arbetspass.  Min arbetsuppgift är att stå vid ett rullande band och lägga i dvder i sina förpackningar... Inte jättekul men det är pengar som kommer att behövas senare! August, Manne och Kalle jobbar också där men de jobbar dagpasset och jag kvällspasset vilket betyder att vi inte ser varandra alls. De börjar sju och är hemma halv fyra, jag börjar tre och är hemma tolv. Förhoppningsvis kan vi ses på lördag om alla är lediga :) 

Bilder på bullar och gubbvil.

För tillfället pågår otroligt många bränder i och omkring Sydney. När jag vaknade imorse luktade det rök och från balkongen kunde man se rök och dis. I staten NSW (New South Wales) där Sydney ligger brinner det just nu på 62 ställen och 15 av dessa är okontrollerade. Förutom lite rök påverkas inte vi något av detta, mer än att vi uppmanas att inte åka till exempelvis Blue Mountains, där det brinner mycket. 

 

Förutom alla bränder utanför Sydney så brann det igår i vårt hus (!!) Inte på vår våning men hissarna var lite rökfyllda och vi uppmanades att komma ut. Faran blåstes dock av ganska snabbt då det visade sig att det inte var så allvarligt. 

 

Idag har jag bakat kanelbullar! Det är uppskattat av roomiesarna, dock finns det inte pärlsocker att få tag på i hela Australien så det var en miss. Annars blev de bra och orsakade inga bränder. 

Som ni kanske kan gissa av rubriken så åkte nästan hela Sydneyfamiljen till Blue Mountains idag. Det är ett område med berg som ser blå ut på grund av oljor som stiger upp från eukalyptusträden. Vi vandrade runt hela dagen och tittade på utsikten och åt matsäck, supermysigt! 

På bilderna: gruppbild, Kalle som spexar och en mysig insekt. 

Var pavag hem fran jobbet och fick ett sms av Manne, vi har ANTLIGEN fatt tillgang till wifi! Detta betyder att vi inte langre maste vallfarda till tagstationen for att kolla mailen. 

 

Idag har jag jobbat pa en av de storsta marina massorna i varlden, men det var inte lika kul som det later. Jag serverade kaffe till en massa herrar i kostym som tyckte att jag hade ett roligt namn. Nagra fragade till och med vad jag egentligen hette, for det dar kan val inte vara ditt riktiga namn? 

Hur tankte ni mamma och pappa, ge mig ett namn som inte funkar internationellt? Nej, jag skojar bara, ni gjorde ett bra val. Dock far jag lida av konsekvenserna till att apple dopte sitt knappa program efter mig. 

 

Pa fredag ska jag jobba pa farja igen, det ar bra. Ikvall ska vi sla klackarna i taket. Det ska bli skoj!

Puss

 

Igår bytte jag backpackerlooken till en mer stilig sådan. Jag jobbade nämligen min första dag igår. I Sydney pågår för tillfället hundraårsjubileum för flottan, vilket låter lite för oss men för den nyinflyttade vita befolkningen är det något att fira med pompa och ståt. Jag jobbade på en färja som servitris, och på kvällen kunde vi se en trettio minuter lång fyrverkerishow från övre deck. Fyrverkerierna sköts upändras från operahuset och hela vägen över Harbour bridge! 

För jobbet krävdes uniform som jag sprang runt och handlade igår innan jag började. Vit skjorta, slips, kostymbyxor och lackskor. Förhoppningsvis får jag mer jobb på färjan eftersom gårdagens lön bara nästan täcker utgiften för uniform. Lägg också till de 100 dollar som det kostar att skaffa sig RSA, en slags licens man måste ha för att få servera alkohol i Australien. Så, fingers crossed för mer jobb. 

Hemma i lägenheten blir det bara bättre och bättre! Vi som började utan lakan och kylskåp har nu fått detta, köksutrustning, kuddar och en soffa. Halleluja vilken lyx! Nu saknas bara wifi och en garderob. Dessutom har två av koreanerna som inte kunde engelska flyttat ut och in har Matt från Sydafrika som är här för att surfa, och Sinan från Turkiet kommit. Två supertrevliga killar som har blivit en del av "familjen".

Bilder kommer förhoppningsvis snart ut här, så snart wifi funkar! 

Kramar

Klockan är just nu strax efter åtta på morgonen och jag sitter och väntar på tåget till wollongong där min syssling Aidan bor. Allt har så balla namn här nere. Wollongong, häromdagen var vi i woolomoollo och en bit härifrån ligger wagga wagga. 

Igår eftermiddag flyttade jag in i en ny lägenhet som ligger mer centralt och dessutom var billigare, inte lila bära stranden dock men eftersom att det är så varmt (ca 30 grader, de riktiga australienarna går fortfarande med jacka) så klarar jag ändå inte av värmen :P 

nu bor jag återigen med Manne, Emil, August och Kalle. Plus tre koreaner som inte kan engelska. 

Livet är fint, och ja mamma! Jag använder solkräm!!